Redo för vad som redan nu måste vara bioårets hårdaste käftsmäll?
Precious (Gabourney Sidibe) framlever, eller snarare uthärdar, sin tillvaro i Harlem i slutet av 80-talet i ett emotionellt och kulturellt armod.
Hon är analfabet, bara 16 men väntar redan sitt andra barn efter att på nytt ha blivit våldtagen av sin far. Hemma förvandlar mamman tillvaron till en om möjligt ännu större avgrund.
Fantasibilder om ett annat liv blir hennes flykt bort när de psykiska och fysiska strypgreppen blir för brutala.

Kärlek vet hon inte vad det är. Den har aldrig funnits där, aldrig kunnat ge henne något.
Precious är dock långt ifrån något dumhuvud. Hyfsad på matte blir hon erbjuden en plats i en alternativ skola – Each One Teach One – utan att ha en aning om vad just ordet alternativ betyder. Mamman gör, av rädsla för att förlora sitt socialbidrag, allt för att än en gång fälla henne.
Men i den nya skolan blir Precious för första gången sedd – av en passionerad lärare och ett gäng tjejer som även de har revor i själen, men hyfsat intakta hjärtan.
Mo’Niques porträtt av det känslolösa och manipulativa monster som är Precious mamma är en skådespelaruppvisning som helt bortser från all inställsamhet visavi åskådaren. Lägg till debutanten Gabourney Sidibes nästan helt uttryckslösa spel, Mariah Careys tilltufsade socialarbetare, Paula Pattons välvilliga lärare och ni har en fyrklöver som knäcker.

Lee Daniels har tagit Sapphires uppbrutna, rapsodiska och febriga roman och omvandlat den till en filmisk expresshiss rakt ner i helvetet.
Men så, precis när den ska slå i botten, lyckas Precious trycka på nödstoppet.
Sedan – sakta – kan hon börja häva sig uppåt mot ett liv som förhoppningsvis kommer att bygga på värdighet och anständighet.
”Precious” är en emotionell, rörande och hjärtknipande åktur som fullständigt tar andan ur en.
Vid flera tillfällen försvinner bioduken i ett töcken av tårar. Till slut och mot alla odds har käftsmällen börjat förvandlas till en smekning och en ryggdunk.
En femte geting är inte långt borta.

Så BRA ÄR SKÅDESPELARNA:

MO’NIQUE

Vilket jäkla köttstycke den 42-åriga komediennen (!) fått sätta tänderna i. Fullständigt lysande – och vidrig – som Precious mamma. Golden Globe-belönad för två veckor sedan. Det kommer mer när det blir dags för Oscargalan.

GABOURNEY SIDIBE

Skiljer sig verkligen från standardnormen för hur en stjärna ska se ut (vilket känns både skönt och uppfriskande). Gör här sin filmdebut och det krävs inte många minuter för att förstå att ”Precious” skulle varit helt omöjlig utan Sidibe.

MARIAH CAREY

Regissören Daniels är kompis med Carey och det var nog förutsättningen för att få den normalt glittrande sångerskan så här diskbänksrealistisk. Hennes osminkade, bleka, slitna socialarbetare är en både övertygande och modig uppvisning.

PAULA PATTON

Har varit svag för henne sedan New Orleans-thrillern ”Deja vu”. Trovärdig här som läraren som väljer att se eleverna som människor och inte som problem. Patton har bara en liten yta att fixa sitt avtryck på och gör det stillsamt och gripande.

Getingbetyg: MATS BRÅSTEDT