Det våras för utomjordingarna. Förra veckan närkontakt – nåja – i "Super 8". Och nu ramlar en alien – Paul – in i två engelska ufo-nördars liv.
Engelsmännen är i USA för en pilgrimsfärd mellan kända nedslagsplatser och mytomspunna kontaktpunkter. Paul, som levt instängt och hemligt på en militärbas i sextio år, är på rymmen.

Han har tur, för de nya vännerna blir inte rädda – knappast ens överraskade. Tillsammans med en kidnappad ung kvinna drar de mot trakter där flygande tefat brukar landa. De jagas av dumma poliser – som är ute efter Paul – och en arg far – som är ute efter sin förlupna dotter. Så Paul måste, likt en gång ET, gömmas för nyfikna blickar.
Sällskapets samlade intelligens är inte himmelsk men humöret gott och humorn osofistikerad. Paul kör bil uselt men är annars ett rätt okomplicerat ressällskap.

Möjligen är det filmens största problem. Paul har inte lånat bara sin röst av Set Rogen utan också en hel del av personligheten. Han är inte så utomjordiskt udda som rymdvarelser nog bör vara.
Nu blir resan mer lång än lustig. Först mot slutet när allt slirar in i Steven Spielbergs gamla spår – och rymdveteranen Sigourney Weaver förstärker truppen – lyfter historien, kanske inte likt ett rymdskepp men tillräckligt för att markkontakten ska släppa.
Men tänker du åka på ufo-safari under semestern är det här förstås din film hela vägen.

SÅ BRA ÄR SKÅDESPELARNA

Simon Pegg

Tappert nördig, men han lyckas inte hitta den tonträff som gjorde zombiehumorn i "Shaun of the dead" till en succé.

Nick Frost

Rund, positiv och Peggs polare – i film som i verkligheten. Hans glada nuna är en tillgång men gör inte så att hela filmen ler.

Seth Rogen

Han har lånat ut betydligt mer än sin röst till datoranimerade Paul. Trots skillnaden i utseende blir det mer Rogen än rollen riktigt tål.