Att gå ensam runt i ett dammigt museum på natten är läskigt nog, även för en vuxen.
När ett aggressivt dinosaurieskelett dessutom envisades med att leka ”kasta pinne” i ettan var det liksom för mycket redan, det skulle ha skrämt livet ur mig när jag var liten.
Och det var bara början. Förra filmen var ju också så belamrad med historiska figurer och vilda djur som vaknade till liv, att man trodde inte att det fick plats fler.

Men visst.
Framgången skall inte bara upprepas utan adderas, genom en flytt till ett större museum. Den inbakade historielektionen ska inte bara påminna om historiens män (framför allt), utan avverka dem i adhd-hastighet. Och nu starring tavlor och skulpturer. Mitt i ett ”fältslag” i museet dunsar nämligen Jeff Koons ballonghund runt, när Stiller försöker hitta Einstein-nickedockor för att lösa ett skiffer, ja, ni fattar.
När det gäller ”att gå in tavlorna”, har mycket hänt sedan A-has video ”Take on me”. Väldigt snygga scener. Före detta nattvakten Stiller är numera en hemskt framgångsrik uppfinnare, som får vara med i talkshows. Alla drar i honom, men han är olycklig. Han söker sig till museet för att träffa sina nattliga vänner, men kastas direkt in i en räddningsaktion.

I det nya museet (Smithsonian), får han hjälp av Amelia Earhart (Adams), den första kvinnliga piloten som flög över Atlanten. Adams har en bländande karisma och är ett lyft för filmen, ibland stjäl hon showen från Stiller.
Överlag är det bättre dialog, fler kändisar, snyggare foto än i ettan.