Att brinna för något, att lägga ner sin själ och all sin tid på något man tror på är imponerande. Vad man kanske glömmer bort är att detta engagemang kräver en förmåga, lika stark eller om möjligt starkare, att välja bort det som står i vägen för det man brinner för. Just det, offret som krävs för att göra det man tror på, är ett starkt tema i Motståndets tid.
Bernward och Gudrun träffas på universitetet, båda är belästa och hoppas med hjälp av litteraturen kunna förändra sin samtid. Men deras bakgrund och personligheter gör att vägen till förändring inte alltid är gemensam. Deras komplicerade kärleksrelation får slagsida samtidigt som världen kantrar genom Kubakris, provsprängningar, Vietnamkrig.
Historien är ett slags dokument om sin tid då den är baserad på verkliga händelser och karaktärer i 60-talets Västtyskland. Men här finns också paralleller att dra till vår samtid, om revolutioner, om vikten av yttrandefrihet, om desperation som leder till upplopp när möjligheten att förändra tycks obefintlig.
Skådespeleriet är briljant, ljuset bedövande naket, berättelsen stark. Det blir lite för utdraget, till och med spretigt när två så starka karaktärer tävlar om uppmärksamheten, men sevärt.