Hört talas om Billy Beane?
Inte? Tänkte nästan det.
Där kan problemet ligga som gör att det inte blir helt lätt för världen utanför USA att omfamna "Moneyball".
Frågan är hur mycket det hjälper att Brad Pitt (som vanligt utmärkt) är i bild i princip hela tiden - snacka om att denna berättelse vilar på en mans axlar - och att Bennett Miller som 2005 gjorde omtumlande "Capote" elegant tar steget från de litterära salongerna till sportarenorna. Eller basebollaget Oakland A's hemmastadion för att vara mer exakt.

Sportchefen har inte giganternas, som Boston Red Sox och New York Mets, pengar och klubben dräneras ständigt på sina bästa. Beane tvingas mer eller mindre uppfinna spelet gång på gång.
Till sin hjälp tar han ett ungt statistikergeni - Pitt och Jonah Hill balan­serar varandra väldigt väl - som studerat på Yale och vars uträkningar får ligga till grund för värvningarna inför säsongen 2002. Gissa om det skär sig i styrelserummet när garvade scouter sätts på plats av en universitetsslyngel som aldrig själv lirat.

"Moneyball" är en film som skriver sig själv. En framgångssaga där man vet att Beane efter en del strul kommer landa rätt med sina kalkyler, uträkningar och inte minst intuition.
En underdog som bereds plats i 103 års basebollhistoria när Oakland vinner 20 raka matcher.
Vi män som kanske hoppats på en ny "Drömmarnas fält" får fortsätta vänta. Den basebollhistorien blev ju så makalös för att den handlade om allt annat än bollträn och handskar.