Hallänningarna verkar inte ha det lätt. Allra jobbigast tycks det vara i Falkenberg.
Jesper Ganslandt slog fast att det är synd om människorna i staden – ”Man tänker sitt” befäster med råge det konstaterandet.
Wezel och Hellström har gjort en berättelse som mer är ett tillstånd än en regelrätt film.
En civilisationskritik där ångesten är vår arvedel och elvaårige Sebastian går omkring i ett konformistiskt radhusområde och ägnar sig åt en sorts högläsning ur den amerikanske 1800-talsfilosofen H D Thoreaus utvecklingsopponerande verk.

”Jag är inte ansvarig för att samhällsarbetet ska röna framgång” och ”Lämna försiktigheten bakom dig och sök äventyret”, mässar Sebastian och tar sig tillbaka till en natur som är långt ifrån loka hotfull som i von Triers ”Antichrist”.
”Man tänker sitt” innehåller några anslående bilder fyllda av ett vackert vemod, men att dränka dem i Enok Enokssons högstämda musik känns både krampaktigt och sökt.
Som för att dölja att Wezel och Hellström egentligen inte har mycket att säga och mest skramlar med en tom ”poetisk” tunna.
Undrar vad de häller i vattnet i Halland…?