Lukas Moodysson är tillbaka och som vanligt gör han det inte särskilt lätt för sin publik. Trots ny internationell kostym med Hollywood-stjärnor i huvudrollerna är det på intet sätt fluffigare. Han öser hårda livsöden över oss, vrider på perspektiven och ger oss inga bekväma ställen att vila på.
Alla människor i filmen har sin historia. Den som berör mest är filippinska Gloria som är barnflicka hos det framgångsrika New York-paret Ellen (Michelle Williams) och Leo (Gael Garcia Bernal).
Samtidigt har hon sina två små söner kvar i hemlandet, de som hon kämpar för och stålsätter sig för att inte sakna.
I "Lilja 4-ever" var det traffickingeländet som undersöktes. I "Mammut" tar Lukas Moodysson ett större grepp och målar effektivt upp bilder av de enorma klasskillnader som råder i världen. Ett exempel är när Leo står i sitt lyxiga hotellrum i Bangkok och ser ut över den smoggdisiga panoramavyn samtidigt som han testar en av hotellets presentförpackade syrgastuber.

"Mammut" är inte lika brutalt berättat som "Lilja 4-ever", där övergreppen som Lilja utsätts för sker rakt upp i ansiktet på publiken. Här är händelseutvecklingen lugnare. Människor gör så gott de kan, ofta med de bästa intentioner.
Ändå har man som tittare en gnagande känsla av att allt är på väg åt fel håll. Små kompromisser med det egna samvetet hos rollfigurerna växer till ödesdigra misstag.

Det är tungt och gripande att se. Moodysson nästan pressar på oss budskapet om hur sammankopplade vi är även om vi till synes lever i olika världar. Han har en politisk och moralisk agenda som ibland känns en smula övertydlig och med drag av utbildningsradion. Samtidigt är patos uppfriskande i en tid då vi översköljs av skitfilm som inget vill.