Clooney är på toppen. "Maktens män" är en av hans bästa filmer
Originaltiteln är "Ides of march" och syftar på den dag, 15 mars, då Caesar knivhöggs till döds i den romerska senaten.

I "Maktens män" kryllar det av folk som är redo att utdela dolkstötar och samtidigt är livrädda att få ett vasst föremål i ryggen när de vänder sig om.
Politiken som ett tjuv- och rackarspel med paranoida ränksmidare och ­skoningslösa komplottmakare.
Guvernör Morris (Clooney) är presidentkandidat för demokraterna, men tvingas kompromissa med de ideal han vill gå till val på. Hans smarte doer som presstalesman Meyers (Gosling) är som Josh, Sam och CJ från "Vita huset" i en och samma person. Karriärsugen så det förslår.

"Maktens män" får, efter en lång och pratig startsträcka, bra skjuts under den andra halvan när det visar sig att Morris (naturligtvis) inte är den fläckfrie helylle­kandidat han vill förespegla omvärlden.
Detta är en skarpsynt politisk genomlysning. Snyggt polerad och intelligent är den också.
Ganska förutsägbar trots allt. Såg vi dessutom inte samma film redan för 30 år sedan när Robert Redford var idealisten i "Bill McKay - utmanaren"?
"Maktens män" är dock ett smörgåsbord med skådespelarinsatser som får huden att knottras. Seymour Hoffman, Giamatti - wow liksom.
Och Ryan Gosling agerar med en blandning av pondus och sårbarhet som visar att 31-åringen är en av sin generations bästa.

George Clooneys fjärde film som regissör är antagligen hans bästa även om jag var förtjust i stramt hållna "Good night and good luck". Jag skulle definitivt rösta på honom som en framtida Clint Eastwood.