Kina 1938. Japanerna expanderar i Asien, väst är ännu åskådare.
I Hongkong börjar en blyg flicka studera. Hon värvas till en teatergrupp, blir stjärna i en föreställning som manar till kamp mot japanerna och berusas av publikens stormande bifall. När handlingen flyttas från scen till verklighet är hon med.
En kinesisk kollaboratör ska mördas, den unga oerfarna blir lockfågel. Kontakt knyts, men bytet slinker ur fällan.

I Shanghai 1942 möts de igen. Nu har ockupationsmakten tagit över och den förhatlige är dess mäktige medhjälpare. Studentskan blir förrädarens älskarinna. Med hennes hjälp ska motståndsrörelsen röja honom ur vägen.
Hon konstaterar att ”han tränger allt längre in i mig, närmar sig mitt hjärta”. Det som ska ske bör ske snart. På bio gråter hon över Ingrid Bergman i ”Casablanca”.
Ang Lees film vann Guldlejonet vid filmfestivalen i Venedig, men mest har det talats om sexscenerna. De är våldsamma och naturalistiska och personerna står både fysiskt och psykiskt nakna – veteranen Tony Leung, och det nya sensationella fyndet Tang Wei.
Det är två ensamheter som möts. Han är ständigt hotad, hon lever under falsk identitet – båda tar stora risker. Första gången är våldtäkt, i fortsättningen växer gensvaret – det är som om kärlek fanns. Men hon glömmer nästan aldrig sin roll.
Under en kyligt saklig yta finns hettan – som alltid hos Ang Lee.