”Historien ska frikänna mig.” Förvisso var det Fidel Castro som konstaterade det, men uttalandet går också att applicera på Lou Reed.
1973 släpper den amerikanske rocklegenden ”Berlin”, en skiva han investerat allt sitt konstnärliga skaparkapital; Albumet blir dock pissigt mottaget både av kritiker och skivköpare. Reed svär att aldrig framföra materialet live.
”Berlin” omvärderas dock, anses nu som Reeds kanske viktigaste och sedan 2006 turnerar han med mästerstycket – når Stockholm i nästa vecka – om Jim och Carolines destruktiva liv.
Julian Schnabels inspelning från premiären i New York är lite av ett förväntat bildfyrverkeri och med samma patina som i ”Fjärilen i glaskupan” (Schnabels dotter Lola har hjälpt till med de sammanbindande kortfilmerna).
Finaste stunden är när Anthony Hegarty framför en utlämnande ”Caroline says”.
”Berlin” hade kunnat vara en betydande konsertfilm om Reed berättat om tillkomsten, ”misslyckandet” och revanschen. Nu hänger musiken väl fritt. Men det kanske kommer som kommentatorspår på dvd:n.