Liten Skär är kompis med Lilla Hjärtat, Rutan och kaninen Bosse – och så Masken förstås, den slingrige långsmale som pussas hela tiden.

Alla de brokiga är redan litterära hjältar hos två- och treåringar. Att de nu blir filmstjärnor känns självklart. En knapp halvtimme rörliga bilder säger mer än tusen teckningar även om den fantastiska barnförmågan att vara lycklig med hela kroppen – eller olycklig, om det råkar bli på det viset – uttrycks bra på båda visen.

Stina Wirsén fångar med få streck och klara färger självklara personligheter i miniformat. Rutinerade sagofarbrorn Stellan Skarsgårds berättarröst är henne till utmärkt hjälp. Han pratar med publiken som om han såg den framför sig och han låter ingen fuska när det blir gympapaus mitt i filmen.

Äventyren är enkla och hisnande. Ängslige Bosse försöker i ungdomligt övermod att klättra upp till solen, men det mesta kan inträffa på vilken dagisgård eller i vilken barnkammare som helst.

Bättre än så här kan det knappast göras och bråket om Lilla Hjärtats utseende blir snabbt obegripligt. Ingen som lär känna henne kan få för sig att hon är en rasistisk karikatyr.