Tio år efter sant originella ”Happiness”, där pedofili var ett genomgående tema, kommer uppföljaren med samma rollfigurer – men nya skådespelare. Spelscenen är flyttad till Miami, världen är identisk den i New Jersey.

”Life during wartime” bjuder på en likartad blandning av läskigheter och skönhet, och precis som i föregångaren är det en svärtad humor som gör filmen uthärdlig.
Här finns några lysande enskilda scener – många kretsar kring formidabelt säkre Dylan Riley Snyder och i hans 13-åriga ansikte går det att utläsa det lilla i det stora och allt däremellan.

Solondz petar i de sår som på ytan tycks ha läkts. Bara en lättare beröring och de är åter vidöppna. Skuld och synd ställs mot förlåtelse och glömska. Livet är inte vackert, men det ser ut som det gör och sedan gäller det att stå ut med det som är givet.
För att tala med Talking Heads vars klassiska låt har samma namn som Solondzs film och på ett klockrent sätt sammanfattar ”Life…”·

”This ain't no party, this ain't no disco
this ain't no fooling around
No time for dancing, or lovey dovey
I ain't got time for that now…”.