Foto: Andreas Hillergren
 Foto: Andreas Hillergren

Kronjuvelerna

Publicerad
Uppdaterad
"Kronjuvelerna" tar sin början när den unga Fragancia blir anhållen för mordförsök på jämnåriga fabrikörssonen Richard Persson. Under polisförhöret rullas hennes livshistoria upp i olika flashbacks och vi får följa hennes och Richard Perssons märkligt hoplänkande liv.
Detta är ett mastodontprojekt som funnits på utvecklingsstadiet i åratal. Det har tydligen varit många turer hit och dit, som nu resulterat i en film, en roman och en tv-serie. Tanken från början var att göra Sveriges första 3D-film, men så blev det alltså inte och det känns inte som en förlust.

Regissören Ella Lemhagen är full av berättarglädje. En hel del känns igen, som finstämda porträtt av gulliga barn ("Tsatsiki"-filmerna), omvända könsroller hos dessa barn ("Tur och retur") och ett homosexuellt parförhållande ("Patrik 1,5"). Hennes stil är enormt fantasifull, vacker och poetisk. Suggestiva undervattensscener från havets botten varvas med snabba hockeyklipp från NHL.

Scenografi- och klädstilar blandas hejvilt och ger inga ledtrådar till vilken tidsepok vi befinner oss i, detta är en saga om livets upp- och nedgångar och är därmed allmängiltig för alla tider. Stämningen påminner lite om Tim Burtons "Big fish" (2003), där skrönor och sagoestetik spelade stor roll, liksom vattendrag och fiskar. Det som imponerar mest är hur Lemhagen på bara någon sekund kan förändra stämningen från myspysig till genuint obehaglig.

Men det är någonting som haltar i den här nästan överlastade berättelsen. Efter en enormt lång uppbyggnad -- det är Frangancia själv som inledningsvis bestämt förklarar vikten av att ta alltihop från början - så kommer till slut en upplösning som vare sig känns som ett klimax eller särskilt överraskande. Det största mysteriet är varför filmen egentligen heter "Kronjuvelerna", några sådana uppfattade i alla fall inte jag.

SÅ BRA ÄR SKÅDESPELARNA:

Alicia Vikander

Det är egentligen bara Frangancia och Richard som blir riktiga, komplexa människor i denna skröna. Framförallt är det Alicia Vikanders genomträngade blick som skär igenom alla sagofilter och adderar nerv och trovärdighet.

Bill Skarsgård

Richard är rikemanssonen som på ytan har allt, men ändå absolut inget. Bortsett från det lite tröttsamma i det upplägget så gör Skarsgård en fin insats som den olycklige och allt mer desperate.

Loa Falkman

Elak, känslokall fabrikör som bara ser sin son Richard Persson som en hockey-investering. Knappast Loas fel, men rollen är så onödigt schablonartad att försöken till finlir inte slår igenom.

Björn Gustafsson

Är charmig som tusan och spelar en rolig karaktär, den konståkande hockeystjärnan Pettersson Johnsson som stjäl Fragancias hjärta och bjuder på lite lättsamhet. Men har egentligen inte så mycket med resten av handlingen att göra.

Alexandra Rapaport

Den genomgoda modern som bara är snäll, leende och mild. In i döden. Sådär som fattiga, men lyckliga ofta skildras i sagor. Bjuder på filmens mest gripande stunder.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag