Detta är ett mastodontprojekt som funnits på utvecklingsstadiet i åratal. Det har tydligen varit många turer hit och dit, som nu resulterat i en film, en roman och en tv-serie. Tanken från början var att göra Sveriges första 3D-film, men så blev det alltså inte och det känns inte som en förlust.

Regissören Ella Lemhagen är full av berättarglädje. En hel del känns igen, som finstämda porträtt av gulliga barn ("Tsatsiki"-filmerna), omvända könsroller hos dessa barn ("Tur och retur") och ett homosexuellt parförhållande ("Patrik 1,5"). Hennes stil är enormt fantasifull, vacker och poetisk. Suggestiva undervattensscener från havets botten varvas med snabba hockeyklipp från NHL.

Scenografi- och klädstilar blandas hejvilt och ger inga ledtrådar till vilken tidsepok vi befinner oss i, detta är en saga om livets upp- och nedgångar och är därmed allmängiltig för alla tider. Stämningen påminner lite om Tim Burtons "Big fish" (2003), där skrönor och sagoestetik spelade stor roll, liksom vattendrag och fiskar. Det som imponerar mest är hur Lemhagen på bara någon sekund kan förändra stämningen från myspysig till genuint obehaglig.

Men det är någonting som haltar i den här nästan överlastade berättelsen. Efter en enormt lång uppbyggnad -- det är Frangancia själv som inledningsvis bestämt förklarar vikten av att ta alltihop från början - så kommer till slut en upplösning som vare sig känns som ett klimax eller särskilt överraskande. Det största mysteriet är varför filmen egentligen heter "Kronjuvelerna", några sådana uppfattade i alla fall inte jag.

SÅ BRA ÄR SKÅDESPELARNA:

Alicia Vikander

Det är egentligen bara Frangancia och Richard som blir riktiga, komplexa människor i denna skröna. Framförallt är det Alicia Vikanders genomträngade blick som skär igenom alla sagofilter och adderar nerv och trovärdighet.

Bill Skarsgård

Richard är rikemanssonen som på ytan har allt, men ändå absolut inget. Bortsett från det lite tröttsamma i det upplägget så gör Skarsgård en fin insats som den olycklige och allt mer desperate.

Loa Falkman

Elak, känslokall fabrikör som bara ser sin son Richard Persson som en hockey-investering. Knappast Loas fel, men rollen är så onödigt schablonartad att försöken till finlir inte slår igenom.

Björn Gustafsson

Är charmig som tusan och spelar en rolig karaktär, den konståkande hockeystjärnan Pettersson Johnsson som stjäl Fragancias hjärta och bjuder på lite lättsamhet. Men har egentligen inte så mycket med resten av handlingen att göra.

Alexandra Rapaport

Den genomgoda modern som bara är snäll, leende och mild. In i döden. Sådär som fattiga, men lyckliga ofta skildras i sagor. Bjuder på filmens mest gripande stunder.