ACTION

Född: 1911. Död: 2003. Efter att "Baise-moi" gått igenom utan klipp, efter att Nicole Kidman kunnat kommendera mord på spädbarn i "Dogville" innebär nämligen "Kill Bill - volume 1" den slutgiltiga kollapsen för Statens biografbyrå, filmcensuren. Att dess chef Gunnel Arrbäck och hennes sax nu rostat ihop är inget jag beklagar. Men om Quentin Tarantino låtit Uma Thurman mass-slakta japaner för låt oss säga tio år sedan, hade merparten av "Kill Bill..." hamnat i en papperskorg i klipprummet. Om den inte förbjudits helt. Nåväl. Att "Kill Bill..." är helt underordnad sin regissör framgår tydligt av affischen ("the fourth film by Quentin Tarantino"), och Tarantino kan inte ha använt sig av något större än en post-it-lapp när han nedtecknade huvuddragen: kvinna blir skjuten i huvudet under sitt eget bröllop, hamnar i koma och våldtas och ger sig sedan efter ett mirakulöst uppvaknande ut på blodig hämndaktion med ett svärd så dödsbringande att om Gud kommer i vägen skulle troligen även Gud falla. Det är 70-talets kung fu-balett uppumpad med "rape & revenge" och Tarantinos stora inspiration svenska "Thriller - en grym film" i vilken Christina Lindberg gav igen på allt och alla (här tar Daryl Hannah på sig ögonlappen). "Kill Bill..." går naturligtvis inte att ta på allvar när Tarantino väljer att helt släppa på bromsen. Den är en snyggt koreograferad stilövning animé-delen i mitten är lysande och fullt i klass med "Spirited away" - men det ekar oroväckande tomt om tunnan han så ivrigt hamrar på.