Det börjar som en konsertfilm. Det så kallade Dolly-kollot, som hyllar den legendariska countrystjärnan, består av Nina Persson, känd från Cardigans, Cecilia Nordlund, med bakgrund i indie-bandet Souls, Malmöbaserade Lotta Wenglén och Helena Josefsson, som haft musikaliska äventyr med bland andra Per Gessle och producenten, den isländska Gudrun Hauksdottir med illrött hår.
Men egentligen är Dolly Partons musik och bilderna från olika spelningar (där bland annat Robyn dyker upp) bara en ram för berättelserna om de fem musikerna och deras liv. Med en stor portion humor får vi lära känna dem och det är imponerande hur enkelt Jessika Nettelbladt får det att framstå. Det handlar om karriärsval, jobbiga händelser i barndomen, problem med olika relationer, personlig utveckling, barnlängtan och sjukdom. Deras personliga smärtpunkter växer, på ett intelligent och nästan knappt märkbart vis, till allmängiltiga livsöden.
En av de mest dramatiska händelserna inträffar när Nina Persson, helt stillsamt och osentimentalt, berättar om sin cancer vid fikabordet, och berättar om sina "cancerkompisar" och att hon börjat omvärdera det här med att skaffa barn överhuvudtaget. Det hade kunnat kännas påträngande och snaskigt men i Jessica Nettelbladts händer blir materialet bara djupt fascinerande.