En ung man lämnar civilisationen, sopar igen sina spår och ger sig ut i vildmarken för att finna det äkta livet. Fast där väntar bara pina och undergång.
Romantisk naturdyrkan bortom allt förstånd låter tragikomiskt men blir i Sean Penns regi alltigenom allvarsamt – en oändligt sorglig historia om en ung man som tycks förbli en gäst och främling i sitt eget liv. Tragedin ligger framför allt i hans tärande känsla av att vara oälskad.
Hemmet upplever han som kärlekslöst, föräldrarnas äktenskap som misslyckat. Själv är han begåvad och går framtiden till mötes väl rustad.
Men en ”vanlig” framtid vill han inte ha. Han ger bort sina ägodelar, bränner allt och försvinner spårlöst.

Först hamnar han bland andra som valt att leva utanför samhället. Ett kringflackande husvagnspar blir nära vänner, en gammal man som förlorat sin familj vill adoptera honom – och husvagnsparkeringens tonåriga sångerska önskar inget högre än att få ge honom sin kärlek.
Men han flyr.
Allt längre bort.
Allt djupare in i frihet och ensamhet.
Vägens slut finns i Alaska. Dagboken blir hans enda sällskap och det dröjer innan han inser att allt är för sent.
Berättartekniskt är blandningen av nutid och tillbakablickar enkel och effektiv, Emile Hirsch är utmärkt i huvudrollen.
Men allra starkast intryck gör några birollsaktörer som ger kropp och själ åt en kärleksfullhet som är hjärtskärande hjälplös.