DRAMA

Två filmer om trollkarlar, olycklig kärlek, avslöjade trick och avundsjuka kring förra sekelskiftet är mer än vad jag trodde att vi önskat oss. Men liksom ”Prestige” lyckas ”Illusionisten” både gripa tag i och slå blå dunster i ögonen på publiken.
Edward Norton är lite stel som trollkarlen – även om det tycks vara meningen så är han lite väl frånvarande för att vara trovärdigt passionerad i kärlekshistorien. Men bakom honom lurar ständigt en alldeles lysande Paul Giamatti som korrupt polis med godtyckliga order
från en hänsynslös tronarvinge.
Och jag må vara lättlurad, men jag går på ”Interview with the assassin”-regissören Burgers alla trick i filmen. När Giamatti lägger pussel med historien mot slutet känner jag mig lika blåst. Men det är en kittlande blåsning i stilig kostym som jag gärna utsätts för igen.