Pingvinerna dansar igen - men inte med samma euforiska glöd som sist.
Huvudperson är lille Erik som har hopplöst svårt att hitta takten och hånad ger sig ut på farlig vandring med ett par krulliga kompisar.
Han möter Mäktiga Sven som talar trevlig dialekt - och kan flyga. En flygande pingvin är större än en dansande pingvin, så Erik får en idol och ett större mål att sträva mot.

Men när det gäller lever inte Sven upp till förväntningarna och det kan sägas om hela filmen. Tonläget är dystert mellan musikalinslagen - pingvinerna blir instängda av isberg, som naturkrafter satt i rörelse, och tar sig inte ner till vatten och mat. För att inte svälta ihjäl dansar de - en armé i taktfast riverdance ska förhoppningsvis få isen att rämna.
I havet simmar inte bara fiskar utan också små krill - såna som valar gillar. Ett par vill leva egna liv och lämnar jätte­stimmet. De ska bli roliga bifigurer, men krill är inte så kul.

I stället blir det mest rätt ruggiga äventyr kring Erik och hans kärleksfulla och modiga pappa - som själv var liten huvudperson i förra filmen. Som "Landet för länge sedan" på is, ungefär.