I första filmen kappkörde båtar från Stockholm till Göteborg, i den andra från Göteborg till Stockholm. Nu snurrar de mest runt i trakterna av Anderssons hotade varv.
Andersson - jo, det är självklart och för alltid Janne Carlsson - borde egentligen ha sitt på det torra. Hans dotter Eva Röse är hjälpsam och klok, motorerna till Italien levererade och snart betalda.
Kronofogden Magnus Härenstam har alltså skäl att vara nöjd - men det är inte hans stil. Dessutom har han spelat bort både pengar och de sista resterna av omdöme på nätpoker, så han är mer desperat än nånsin.
Och när alla de italienska pengarna kommer på drift framstår en gammaldags skattjakt till slut som enda räddningen.

Att intrigen inte går att ta på allvar gör ingenting, det har aldrig varit meningen.
Men att det glada humöret inledningsvis inte riktigt vill infinna sig är ett problem - det är de här filmernas drivmedel. Janne Carlsson tvingas av omständigheterna att se både godmodig och plågad ut - han måste till och med åka gondol i Venedig. Eric Ericson gör bullrig entré som Röses barnslige pojkvän, och Sara Sommerfeld blir en med tiden allt mer prövad assistent till kronofogde Härenstam.
Av alltihop ska det bli en glad fars, är det tänkt. Men det är först sedan gamle kanalbyggaren von Platen spökat och skattjakten kommit i gång som temperaturen stiger en aning. Det blir töntig tävling av en sort som vi är vana vid från tidigare resor på Göta kanal.

Om det räcker som framgångsrecept den här gången också är än så länge kanalkungens hemlighet. Fansen finns - hur hängivna de är visar sig snart.