Franska Pierre Morel och Luc Besson har bildat en liten actionfilmsfabrik. Häromåret var det Liam Neeson som gick bärsärk i Paris undre värld i den rätt trista ”Taken”, nu är det dags för John Travolta att kavla upp ärmarna och rensa bland terrorister i den franska huvudstaden.
Låt er dock inte luras av den James Bond-klingande titeln. Någonting i 007:S liga finns inte att hämta här. Inte ens i Timothy Daltons version.
I stället har Luc Besson försökt väcka liv i den på 80-talet så framgångsrika buddy-actionfilmen. Ni vet, med två snubbar i huvudrollerna, i början skeptiskt inställda till varandra men som under resans gång kommer över sina olikheter och i slutet knyter den manliga vänskapens vackra band. En nyckelingrediens är emellertid att åtminstone en av killarna måste vara lite charmig. Båda sympatiska. Upplägget haltar om man direkt hatar dem.
Så är tyvärr fallet i ”From Paris with love”. Jonathan Rhys- Meyers ambassadtjänsteman är - trots att han är hyperintelligent när han spelar schack och svänger sig med mandarin - olidligt trög när han i scen efter scen inte hänger med i John Travoltas svängar. Och Travolta själv, här en agent med det osannolika namnet Charlie Wax, har psykopatiska drag och en stor pistol.
Han skjuter vilt omkring sig och dödar förmodligen på egen hand fler människor än vad det terrordåd han är satt att förhindra skulle ha gjort. Det största problemet är dock att han är skittråkig. Att han påminner oss om fornstora dagar genom att låta Wax beställa en ”Royale with cheese” i en ”Pulp fiction”-blinkning känns mest bara sorgligt.

Så bra är skådisarna

John Travolta - En getingMed grovt överspel och en outfit värdig en mc-gangster halkar Travolta tillbaka i det b-filmsträsk som Tarantino räddade honom ifrån på 90-talet. Han är inte rolig, inte snygg, inte trovärdig.
Jonathan Rhys-Meyers - Två getingarNär han spelade gammalt tennisproffs mot Scarlett Johanson i "Match point" kändes han fräsch och löftesrik. Nu är han stel och ologiskt förvirrad mest hela tiden.