"Förbjuden kärlek" utspelas i Teheran, men är gjord huvudsakligen i Beirut.
Och det är inte utan att debuten från Maryam Keshavarz (iranska rötter, bosatt i USA) påminner i början om en tidig film av Kiarostami. Skolpojkarna är dock utbytta mot tonåriga tjejer i scarfar. Unga kvinnor som dels utforskar den iranska huvudstadens undergroundkultur - dit sedlighets-polisens långa arm inte alltid når - och dels sin egen sexualitet.
Atafeh och Shireen, framför allt Nikohl Boosheri som den förra har en fantastisk närvaro och är omöjlig att ta ögonen ifrån, lever välbärgade liv och testar de gränser religiösa fanatiker vaktar.

Flickornas karaktärer bedöms som "tvivelaktiga" i skolan, homosexualitet är belagt med dödsstraff, och de drömmer om Dubai där allt påstås vara möjligt.
När Atafehs broder återkommer till hemmet efter en tid på en drogavvänjningsklinik går han direkt emot systerns livsstil, och vill "rädda" dennes väninna ur den begynnande lesbiska relationen. Det blir ett liv som levs på en allt slakare lina.
En rättfram och modig berättelse - och med noll chans att den visas i det totalitära Iran - som dock blir något formbegränsad.
Som om kampen mot förtrycket bara handlar om rätten att partaja så mycket som möjligt.