Anslaget är inte dumt.

Ett gäng äldre män på ett telekombolag i Norrbotten märker att tiden, pengarna och idéerna inte bara håller på att springa ifrån dem, utan redan har passerat med sjumilastövlar.

Själv livet ska vi inte prata om. Här handlar det om att härda ut i ensamheten till Gud skickar påbud om återresan.

En dag går bokstavligen propparna i det lilla samhället.

Och ur det som under en kort period är mörker föds en känsla av att den ljusnande framtid trots allt tillhör de grånade farbröderna. Kompat med fokusgrupper, företagscoacher och annat hippt nytänkande.

Allt gott så långt. Debuterande Patrik Eklund berättar med fint humör en sorts svärtad absurditet.

Sedan händer något.

Det är så man nästan ser att berättelsen inte bara får pyspunka, utan helt gör halt och går i stå. Intentionerna bara försvinner.

Tvärstopp, helt enkelt.

Eklund tuggar på och Kjell Bergqvist, Allan Svensson och Jacob Nordenssons figurer blir till slut enbart tröttande streckgubbar.

Sedan sitter man där och kippar efter mentalt syre samtidigt som det flimrar framför ögonen och en tanke växer sig allt starkare: Någon borde dragit ur sladden och krävt omtag.