1968 kom fångvakten James Gregory med fru och barn till Robben Island, fängelseön utanför Kapstaden.
Där hölls inga vanliga brottslingar, bara ”terrorister”. Gregory fick hand om den viktigaste – Nelson Mandela.

Att den vita regimens säkerhetstjänst gav uppdraget till unge Gregory – som inte ens var officer – berodde på att han behärskade xhosa, Nelson Mandelas modersmål. Han kunde rapportera vad fångarna sa, när de inte trodde att någon förstod.
Hans specialkvalifikation avslöjades snart, men Gregory blev kvar. Småningom vann han Mandelas förtroende. Först när Mandela frigavs 1990 var uppdraget slutfört.
Bille August berättar om de många åren, gediget som han brukar.
Perspektivet är hela tiden familjen Gregorys. De kommer till Robben Island som lydiga tjänare till det rasistiska systemet. Den ambitiösa hustrun ser till att bli officersfruarnas vän, den plikttrogne maken gör vad som förväntas.

Men han förblir inte opåverkad.
I smyg försöker han läsa på.
När han vidarebefordrar en chokladbit som julklapp till Winnie Mandela blir han hatad av alla och familjen utfryst – chefen får sparken.
Att berätta familjen Gregorys drama ger en vardagsbild av det småborgerliga livet under apartheidregimen och hur det förändrades under drygt 20 år. Däremot syns ganska lite av det politiska spelet kring Mandela – och inte för mycket av fasorna innanför och utanför murarna.
Och bilden av Mandela lyckas Haysbert och August knappast fördjupa.