"Har du läst boken? Boken är bättre", viskas det efter pressvisningen.
Jag har inte läst den, men det sägs att en films historia helst skall utspela sig inom en snäv tidsram för att komma till sin rätt, få filmer lyckas behålla intensiteten under ett förlopp som sträcker sig över en halv livstid.
"En dag" utmanar detta och har ett litterärt berättande som är svårgestaltat på film. Men det fungerar, tack vare omsorgsfullt skildrade karaktärer.

"En dag" handlar om två personer som möts för första gången när de tar examen och därefter ses samma datum i varje år. De delar livets framgångar, motgångar, tvivel, vändpunkter, allt det som hör en lång vänskap till.
Emma kommer ifrån en enklare bakgrund och Dexter är en bortskämd överklasskille. Trots olikheterna utvecklar de en stark kärlek till varandra och ett växande behov av att ses.

Hathaways nördiga Emma är en hämmad pojkflicka som blomstrar långsamt, hon utvecklar sin självsäkerhet och talang med åren. Hon beskrivs färgfullt. Det är kul att se henne i en roll, så olik de hon brukar spela.
Och Sturgess Dexter imponerar särskilt med sitt skådespelarregister. Från skärpt och älskad överklassson, till föraktad knarkande skräp-tv-­programledare. Osympatisk och hal och samtidigt bräckligt lidelsefull.
Det är motsägelsefullheterna och värmen som gör att filmen berör.