Agathe är en iskall gallerist med stenkoll på allt - inklusive sina hårt tyglade känslor, sin vänlige sambo och sin välartade son. Hon är vass, dominerande och ocharmig och passar perfekt in i familjens oklanderliga Paris-våning.

Ensamstående, bostadslöse allkonstnären Patrick är Agathes motsats - han är full av otyglade känslor och han drar sig inte för att yppa både dem och allehanda funderingar som passerar revy - inte sällan med fokus på sex, bröst och sprit.

Via sönerna och en walk-in-closet korsas deras Paris-liv och klass-kraschen är total. Men olikheterna som båda till en början ser på med avsmak övergår såsmåning om till en långsamt ökad tolerans.

Det är smärtsamt och kul på samma gång, omöjligt och hoppfullt, osannolikt men trots allt begripligt.

Agathes och Patricks skilda världar dras obönhörligt till varandra i en serie av rappa replikskiften, tragikomiska scener och dramatiska vändningar.

Anne Fontaine har ett cv av varierande kvalitet och har här bidragit till både manus och regi med ett framgångsrikt resultat. Stilistiskt är den långt ifrån snygga "Coco - Livet före Chanel"(2009) men känslan för karaktärerna är densamma.

Filmen är en bagatell, visserligen, utan vare sig spännande miljöer, livsomvälvande story eller bombastiska specialeffekter, men en godbit smyckad med svärta och klanderfritt skådespeleri och kul om man gillar lätt förutsägbar, fransk humor.

Skulle däremot ha önskat en bättre svensk titel, till exempel en direktöversättning av originalet, "Mon pire cauchemar" och kallat den "Min värsta mardröm".

"En bohem i Paris" säger ingenting, och tilltalar vem?

SÅ BRA ÄR SKÅDESPELARNA:

Isabelle Huppert

Är som vanligt lysande och alltid ytterst sevärd, oavsett vilken genre man är svag för.

Benoît Poelvoorde

Hans Patrick är vulgär, plump, sexfixerad men kommer undan med väldigt mycket tack vare ett stort hjärta och varmt leende.

André Dussollier

Spelar vänlig bokförläggare svag för träd. Hanterar rollen som äldre herre med (för) ung kärlek ypperligt.