Två före detta spioner bestämmer sig för att tjäna stora pengar. De finner det de söker hos en säkerhetstjänst för ett företag med en paranoid vd. Konkurrent-vd:n är lika tokig han och när en ny viktig uppfinning ska patenteras är kriget mellan företagens spion- och kontraspionageavdelningar i full gång.

Det handlar om vem och vad man kan lita på, vems motiv som är dunklast eller ärligast, och om våra två ex-agenter kanske trots allt är kära – och hur de i så fall ska kunna lita på varann. Vems dubbelspel som blir genomskådat och vem som är smartast.
Det låter bekant – och det är det också. Men det är gjort med finess, intelligens, roliga repliker och sköna skådespelare. Roberts utstrålar självklarhet och verkar bara bli bättre för varje film hon gör numera. Owen är charmig och Giamatti och Wilkinson som vd:arna är hur coola som helst.

Men nånstans förivrar sig Gilroy (”Michael Clayton”) i sin strävan att göra så många oväntade vändningar som möjligt. Det hela slutar inte med en besvikelse, men med en förundran över att ett så smart manus kan sluta så korkat.
Men fram till dess är det en njutning att se.