Må-bra-komedier gillar vi. På sätt och vis också tragiska katastrofer.
Men det här är något annat, ett pinligt må-dåligt-drama.
Eller snarare fem. Ruben Östlund för ihop historier som inte har annat gemensamt än att de beskriver situationer där någon hamnar snett i det sociala spelet. I något fall är det tveksamt om det egentligen är möjligt att alls hamna rätt.
Den berömda skådespelerskan – Maria Lundqvist – som åker långfärdsbuss och råkar ha sönder en sak borde naturligtvis genast ta sitt ansvar. Men hon anar förstås inte att chauffören ska bli störtsur och vägra köra vidare.
Och jubilaren som råkar ut för en raketolycka men inte vill förstöra festen får fortsätta att hålla masken tills sista gästen gått.

Lärarinnan som visar sina elever grupptryckets mekanismer gör sig själv ofrivilligt till exempel när hon placerar sig utanför lärarkollektivet. Och tonårstjejerna som ger sig ut på stan för en helkväll har noll koll på hur natten ska sluta.
Knepigast är grabbarna som växt upp till män med stadsjeepar men som i varandras och spritens sällskap regredierar till lekar som mest liknar sexövergrepp. Då kan man hamna naken upp och ner med svenska flaggan i baken.
Ruben Östlund har finslipat sitt berättande intill oklanderlighet även om historiernas angelägenhetsgrad varierar. Just grabbgänget är svårt att förstå sig på.
Men oftast finns den där – den besvärande känslan av pinsamhet, som varje bra må-dåligt-drama behöver.