KOMEDI Lasse Hallström gör rolig film igen. Efter allvarsamma lekar som Sjöfartsnytt och Ciderhusreglerna ja, till och med i jämförelse med Chocolat och Alla talar om Grace stiger Casanova fram som ren underhållning. Att sätta peruker på ungdomar som Ledger och Miller är annars ett tveksamt företag och att väcka den gamle förföraren till nytt liv snudd på dumdristigt.

Men Hallström

har tagit riskerna och vinner på ren proffsighet. I stället för en seg historia om en sliten sexmissbrukare som filmer i ämnet gärna blir är det här en rappt berättad skröna som snarare för tankarna till Shakespeare in love eller varför inte Alf Sjöbergs mest lyckade Molièreuppsättningar, minns Hustruskolan.

De unga i huvudrollerna

gör vad de ska, Platt och Irons är nöjsamma på mer burleskt vis. Och Olin är både vacker och rolig. Venedig, som spelar en huvudroll, är lysande åt det vykortsaktiga hållet. Knappast nånsin har stans skönhet och särprägel tagits så väl till vara. Sensmoralen är enkel. Moralen likaså de bigotta blir dragna vid näsan och katolska kyrkan, som vid behov till och med är redo att återställa förlorade oskulder, får en känga. Det lär till och med påven kunna skratta åt.