En rik mans kvinna ser till att förverkliga sina filmstjärnedrömmar, släpper loss sina egna och andras passioner – och framkallar största möjliga lycka och olycka.
Pedro Almodóvar är sedan länge melodramens mästare, en arvtagare till Fassbinder och glömda Hollywood-storheter som Douglas Sirk. Berättelserna är vanligen vidlyftiga, den här handlar främst om en blind författare som minns sina dagar som framgångsrik filmregissör – trots att många år gott är han bara motvilligt anpassad till sitt nya liv, självsäkerheten och kvinnotycket har han fortfarande kvar – liksom en trogen producent och medhjälperska.

I tillbakablickar berättas hans – och alla inblandades – historia. En huvudroll har kvinnan med filmstjärnedrömmarna. Hon spelas – förstås – av Penélope Cruz och hennes gnistrande ögon och betvingande leende har än en gång en central placering i Almodóvars välstajlade bilder. Kyligt ambitiös och hett passionerad driver hon historien obevekligt framåt. Framför allt Jose Luis Gomez – som den rike och befogat svartsjuke mannen – är henne till stor hjälp, en briljant skådespelarinsats.

Annars händer det att Almodóvars berättande bromsar in när han skildrar filmandets praktiska sidor eller bugar mot klassiska föregångare – Ingrid Bergman i Rosselinis ”Resa i Italien” lyfts särskilt fram.
Men alla sidospår flätas skickligt samman, de många små detaljerna blir självklara delar i den dramatiska helhet som är Almodóvars bild av livet.
Inte hans mest gripande skapelse men gripande nog – typisk för sin upphovsman.