Tobey Maguire är sina döttrars hjälte och sin fars stolthet, plikttrogen yrkesmilitär och ansvarskännande familjeman.
Jake Gyllenhaal är hans urspårade lillebror.
När den gode brodern försvinner under ett uppdrag i Afghanistan förändras allt för alla. Hans fru Natalie Portman lämnas ensam med de båda flickorna, men finner ett oväntat stöd i sin svåger. Livet anpassar sig till de nya förutsättningarna.
Men allt ska förändras igen, det fjärran krigets trauman når hemmafronten.

Jim Sheridan har gjort en amerikansk version av Susanne Biers danska ”Bröder”, som kom för sex år sedan. Den ligger nära originalet, är välgjord i stort som smått – Sam Shepard är till exempel minnesvärd som brödernas tjurige far.
Ändå blir smärtan och glädjen aldrig lika knivskarp som hos Bier.
Vad det beror på kan förstås diskuteras. Det enkla svaret är att varken Sheridan eller någon annan har Biers absoluta gehör för spel på hårt spända familjeband.

Sedan det mest omskakande hänt – två gånger dessutom – är alla roller skiftade och inget längre som förut. Den som bar världen på sina axlar vacklar för att kanske inte resa sig mer, den bortstötte har funnit en ny mening med livet.
Och Sheridan har gjort en bra film.
Fast Biers var bättre.

SÅ BRA ÄR SKÅDESPELARNA

NATALIE PORTMAN

Hustrun, mamman och svägerskan står hela tiden i berättelsens centrum, trygg även i de mest pressade situationer. Ändå inte lika självklar som Connie Nielsen, som gjorde sitt livs roll i den danska filmen.

TOBEY MAGUIRE

Den rättrådige soldaten knäcks av sina vidriga upplevelser och vet inte hur han ska överleva plågorna. Det vet knappast Maguire heller och stelnar alltmer medan han stänger in och håller igen.

JAKE GYLLENHAAL

Att lillebror är brottsling och suttit inne för rån är lätt att glömma, Gyllenhaal behärskar varje scen men har utseendet emot sig och blir från första stund långt charmigare än historien kräver.