Natalie Portman i "Black Swan". Foto: Niko Tavernise
Natalie Portman i "Black Swan". Foto: Niko Tavernise

Black Swan

Publicerad
DRAMA/THRILLER
Av: Darren Aronofsky
Land: USA
Längd: 1.48
Ålder: 15 år
Distributör: 20th century Fox
Sverigepremiär: Fredag den 4 mars.
Trots att vulgobrottning och klassisk balett kan tyckas vara totala motsatser så handlar båda dessa uttryckssätt om kroppen, att bemästra den, tänja fysiska gränser och i hård konkurrens ge allt för konsten.
Likheterna med regissören Darren Aronofskys förra succéfilm ”The wrestler” är till en början slående. Mickey Rourkes brottare Randy blekte håret, injicerade steroider, pumpade skrot och försökte hålla ihop sin sargade kropp på bekostnad av det mesta.
Natalie Portmans balettdansös Nina tränar vid stången i timtal, kontrollerar sina matintag och – försöker hålla ihop sin sargade kropp på bekostnad av det mesta.

I båda filmerna får vi följa våra huvudpersoner nära, en nervig kamera registrerar minsta skiftning. Men med ”Black swan” tar Darren Aronofsky ytterligare ett steg, inåt, in i perfektionisten Ninas instabila psyke.
När hon får huvudrollen i ”Svansjön” på New York City-baletten pressas hon hårt av danskompaniets allsmäktige chef. Hon klarar med glans av att dansa rollen som den naiva, oskyldiga Odette men har inte vad som krävs för det förföriska alter egot, den svarta svanen.
Det blir inte lättare av att en kaxig nykomling i danstruppen plötsligt framstår som en utmanare till rollen och dessutom väcker ett slumrande begär hos den pryda Nina.

Men vad som egentligen händer är, medan spänningen ökar, förbryllande oklart. I mardrömslika scener luras vi gång på gång av Ninas eskalerande syner, som innehåller blodiga köttsår och förlösande sexscener. På det viset blir ”Black swan” en ”Fight club” i trikå med drag av både ”Repulsion” och ”A chorus line”.
Det är säkert lätt att störa sig på det melodramatiska, teatrala, på de uppenbara klyschorna men om man vill går det alldeles utmärkt att bara njuta av den svulstiga treaktaren också.
Sakta tappar den, liksom Nina, kontakt med verkligheten men slutet känns paradoxalt nog fullt logiskt. Det är pampigt, obehagligt, vansinnigt och alldeles underbart.
Precis som sin hjältinna är Darren Aronofsky kompromisslös i jakten på konstnärlig perfektion och har skapat ett estetiskt mästerverk.
 

SÅ BRA ÄR SKÅDESPELARNA


Natalie Portman

Trovärdig som tanig ballerina men framförallt glänser hon som skådespelerska i denna utmanande roll. Hennes helt magnetiska utstrålning fängslar från första sekund till den absolut sista, vilket helt rättvist belönade henne med en Oscar.

Vincent Cassel

Det är en njutning att se Cassel som pompös, sliskig balettchef som utan att tveka tafsar upp vår hjältinna och uppmanar henne att gå hem och ”smeka sig själv”. Perfekt casting, rätt och slätt.

Winona Ryder

Spelar den ratade förde detta stjärnan vid kompaniet. Med den försmåddas bitterhet är hon precis perfekt pinsam och jobbig som Beth, som inte vill acceptera sitt öde.

Mila Kunis

Glöm ”That 70’s show”, Kunis är en skådespelerska att verkligen räkna med och hon matchar Portman perfekt. Hon spelar nya tjejen, en bad girl som tar för sig av det mesta och påverkar Nina mer än hon kan ana.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida