Barnets hjärna. Det är förvisso titeln på Giorgio de Chiricos magnifikt märkliga målning på Moderna museet i Stockholm, men är också en väldigt precis beskrivning på hur Michel Gondry närmar sig världen.
Den amerikaniserade fransmannen är smartare än de flesta och vågar verkligen tänka utanför den där lådan. Samtidigt undersöker och upptäcker Gondry tillvaron med en oskuldsfull blick som varken är färgad eller påverkad. Ibland har detta lekfulla förhållningssätt gett magnifikt resultat – ”Eternal sunshine of the spotless mind” var en hyllning till kärlekens förmåga att övervinna allt. Parat med en briljant svart humor.
I fantasibygget ”Science of sleep” blev Gondry dock både överdådig och långtråkig på samma gång.
Men i ”Be kind rewind” tassar han åter omkring som en kreativ tomte med en present så ömhjärtad att det inte går att stå emot.

Jerry (Black) är en frustrerad anställd i en nedläggningshotad videoaffär i New Jersey. Efter ett misslyckat sabotageförsök av en kraftanläggning reagerar hans kropp genom att avmagnetisera varje film i butiken. För att ändå – helt utan filmer – tillgodose kundernas önskemål spelar Jerry och Mike (Mos Def) själva in dem på nytt – ”Ghostbusters”, ”På väg med Miss Daisy”, ”Robocop”.

Resultatet blir över all förväntan och Jerry och Mike betraktas omgående som kvarterets stjärnor.
”Be kind rewind” är en visuell fest och det är ju så rart att Gondry – i dessa högteknologitider med blue ray och dvd – väver sin historia kring något så ute som gamla vhs-kassetter.
Gjord av en man som gör vad som faller honom in.
Barnets hjärna, som sagt.