"Balladen om Marie Krøyer" handlar för ovanlighetens skull om en berömd konstnärs fru. Peder Severin Krøyer verkade i slutet av 1800-talet och var kanske den mest kända Skagenmålaren i Danmark. Vid sin sida hade han den unga Marie. Hon var bländande i sociala sammanhang och hade en strävan att förverkliga sig själv. Men i skuggan av sin man blev hennes konstnärskap förkastat och livet sakta kvävande. Peder var dessutom manodepressiv och blev alltmer våldsam.

Bille August har tagit sig an detta kvinnoporträtt, inspirerat av boken med samma namn. En stor eloge för att kvinnan bakom mannen äntligen får framträda. Dessvärre ger filmen en ganska ytlig bild av både kvinnan och förhållandet. Marie, spelad av Birgitte Hjort Sørensen (ifrån tv-serien "Borgen"), beskrivs enbart som vacker och talanglös. Hennes ageranden speglar hela tiden männens.

Det viktiga för Marie är den vidunderliga kärleken. När hon inte kan nå sin man längre förälskar hon sig i en ung svensk kompositör (Sverrir Gudnason). En romans som är sakligt beskriven. Det tindras i ögonen och under en sexscen tänd er det till, i övrigt är det tafatt och svårt att leva sig in i deras passion. Filmen beskriver däremot bra hur rättslös en kvinna var på den tiden, särskilt om hon hade varit otrogen.

De starkaste scenerna är när Peder Severin får fåfänga utspel och när den kusliga stämningen av uppdämd lycka uppstår precis innan han får ett anfall. Man känner en stark empati för Marie och framför allt dottern Vibeke, som blir behandlad som en hund av pappan.

Birgitte Hjort Sørensen försöker få mening och liv i Marie, men manusets breda penseldrag ger inga stora möjligheter. Det är inte mer än vackra kostymer och små skiftningar som kommer fram. Precis som hon står vid sin mans sida blir hon bara en bild av historien.