"Änglagård - tredje gången gillt" börjar med trillande tårar nedför en kind. Inte så oväntat kanske. I Colin Nutleys och Helena Bergströms filmer hör liksom tårarna till.
Men just den här gången är det inte Helena, utan Molly Nutley som gråter. Hon spelar rollen som Alice, Fannys dotter, som är 15 år och har fått nog av att inte veta någonting om sin historia.
Till slut inser mamma att det är bäst att åka hem till byn igen för att reda upp det här med vem som är pappa till vem en gång för alla.

Och Nutley öser på med det som alltid har varit hans nyckel till framgång. Vackra bilder på varm idyllisk landsbygdssommar. Mysiga miljöer. Varma människor.
Det är ett arbete av kärlek för alla inblandade, det går verkligen fram.
Att gänget gillar att hänga med varandra och jobba ihop med Colin märks, och visst unnar jag dem och "Änglagård"-fans en härlig återträff. Men det hade varit ännu roligare för oss biobesökare om det funnits lite mer av en story.

För det som serveras i den tredje filmen om "Änglagård" är egentligen inget nytt. Det här med faderskapet reds ut väldigt kvickt och sedan är det en halv film kvar att fylla, vilket görs med välkända "Änglagård"-grepp som sura kommentarer från byns tanter, män som kallar sina fruar för "kärringar" och lite abstrakta inklipp på en sjungande Rikard Wolff.
Visserligen är lite av inskränktheten numera utbytt mot modernt ekologiskt tänkande (vilket förklaras i en väldigt lång scen i byns nya handelsbod) och lite piggt "hela landet ska leva"-entreprenörskap, men Nutley har så svårt att släppa taget om de gamla filmerna att det aldrig riktig lossnar.

Tvärtom förlitar han sig väl mycket på klipp från ettan och tvåan, framförallt med bortgångna Viveca Seldahl och Ernst Günther. Det gör den här sladdisen mer till en melankolisk påminnelse om att tiden tickat på rejält sedan 1992, då första "Änglagård" kom, än någon egentlig utveckling för karaktärerna.
Det är bara Reine Brynolfssons präst som kommer loss ordentligt - samtidigt som han kammar hem en del välbehövliga komiska poänger.