I Tim Burtons 3D-version av Lewis Carrolls gamla klassiker är Alice 19 år. I filmens ljuvliga inledning är hon på viktorianskt stel släktträff där hon är på väg att bli bortgift med en riktig tråkmåns. Men så trillar hon ner i hålet som tar henne till Underlandet, där hon får möta kaninen, den leende katten och den galna hattmakaren, figurer som hon har drömt om i underliga drömmar hela sitt liv.
Sedan utvecklas filmen till en coming of age-historia, uppfriskande nog med en tjej i huvudrollen, där Alice får lära känna sig själv och ta kontrollen över sitt liv.

Som vanligt när Tim Burton bjuder in så är det visuell fest. Underlandet är fullt av absurda detaljer och fantasifulla inramningar i varenda bild. Till en början känns det förförande roligt med talande, sura blommor och gothsvart nagellack på den Vita drottningen (Anne Hathaway), även om 3D-effekterna känns lite poänglösa, det är nästan överlastat med intryck ändå.
Men tyvärr är handlingen förvånansvärt tam, trots den på pappret spännande uppgörelsen, en gång för alla, mellan Alice och den Röda drottningen.
Inte ens Johnny Depps rollfigur Mad Hatter livar upp, trots tokig peruk.

Kanske har det med förväntningar att göra, men nog känns det som att den vanligtvis så mörke Burton har fegat lite, i den här historien finns gott om utrymme för djup och trasighet.
Nu blir det aldrig farligare än att den fruktade Röda drottningen lite lakoniskt konstaterar att hon föredrar att bli fruktad hellre än älskad. Här missar Burton det öppna, mörka mål som "Alice..." kunde ha blivit.
Nu blir det bara en stilfullt berättad historia, som passar bäst för lite yngre biobesökare.

SÅ BRA ÄR SKÅDESPELARNA

Mia Wasikowska

Trots namnkunniga motspelare är det huvudrollen Alice som skiner mest. Hon är naiv, naturlig och skönt oinställsam, vilket känns som ett mycket uppfriskande flickporträtt. Att hon dessutom kan slåss som en hel karl gör det inte sämre.

Johnny Depp

Envisas med att välja roller där vitsminkade ansikten och peruker är viktiga ingredienser. Det kan bli lyckat (Edward Scissorhands, Willy Wonka) men den här gången känns det som att han går på tomgång. Mad Hatter blir bara en ytlig toker.

Helena Bonham Carter

Som den storhövdade elaka Röda drottningen har Bonham Carter den mest tacksamma rollen. Hon gör drottningen till en maktfullkomlig bitch som håller omgivningen i ett järngrepp. Med lite mer svärta och bitterhet hade det blivit mer intressant.