Adam lever ett ganska vanligt liv, med ett vanligt jobb och en flickvän han trivs med. Så en dag börjar ryggen göra ont och värken visar sig vara en ovanlig form av cancer.
Diagnosen levereras av en okänslig läkare och något vidare stöd får Adam inte heller av sin omgivning. Flickvännen flyr, mamman blir extra överbeskyddande, kompisen försöker liva upp honom med droger och sex och terapeuten, som ska få honom att stå ut, är inte färdig med sina studier.
Trots det håller Adam modet uppe och härdar ut, åtminstone till dess vissheten om att slutet närmar sig inte längre går att ignorera.

Upptakten är inte särskilt nyskapande, karaktärerna har man sett förut och en hel del är uppenbart förutsägbart. Men Joseph Gordon-Levitts Adam är en person man gillar, han är välbekant vanlig och hans bullriga kompis Kyle (Seth Rogan) är en sanningssägare som gör livet både lite besvärande och kul på samma gång.
Här finns en, bitvis morbid, humor som lättar upp sjukdomens hänsynslösa framfart och en dialog som känns äkta både i innehåll och tonträff.
En del scener kunde kortats, kanske till och med strukits, men som helhet har Levine skapat en sevärd lättviktare trots det tunga temat.
En upp­­­friskande (!) osentimental feelbad/good-film!