Män som hatar kvinnor

Att göra film av en sådan toksuccé som romanen "Män som hatar kvinnor" har sina fördelar.
Alla som läst kommer vilja se, förmodligen oavsett recensioner. Och filmskaparna kan räkna med att publiken kan fylla i avskalad handling själva. Men det finns naturligtvis uppenbara risker. Två saker oroade mig inför filmvisningen.
Hur regissören, danske Niels Arden Oplev ("Mordkommissionen", "Örnen"), skulle lyckas överföra romanens långa passager av researcharbete som utförs av Blomkvist och Salander, utan att ta död på tempo och spänning.
Och 10.000-kronorsfrågan: Hur Michael Nyqvist och Noomi Rapace skulle förvalta sina rollfigurer.

På båda dessa punkter blir jag lugnad efter några sceners tvekan.
Noomi Rapace gör enigmat Lisbeth trulig, hård, sårbar och förslagen och till allt annat än en seriefigur. Michael Nyqvist är stabil som en nedtonad Blomkvist och resten av skådisgänget är gamla rävar som sköter sig väl.
Med det inte sagt att det saknas skönhetsfläckar. Noomi Rapace tar några för många surmulna cigg, Michael Nyqvist stirrar stumt framför sig lite väl ofta. Vissa roller (som Lena Endres Erika Berger) är tråkigt nog bortskalade nästan helt. Och Blomkvist fick ligga betydligt mer i böckerna.
Men i det stora hela är det välspelat, högt tempo och inte tråkigt alls.

Av Miranda Sigander
miranda.sigander@expressen.se