3 HÖJDARE I BABBEN LARSSONS SHOW
STAVNUMRET
Hon glömde nästan bort det (fick ursäkta från scen) men nu vet vi att man kan använda ett par gåstavar till att slå takten med om inte annat. Innovativt!
FINALEN
Det händer något med Babbens röst i finalsången "Ingen väg tillbaka". Djupare och vackrast på hela kvällen.
TAJMNINGEN
Hon lärde sig genom att gå bakom sin pappas 44:or till gummistövlar. Pappa var hennes testpublik, berättar hon, och är det nåt som sitter så är det tajmningen.
SHOW
"Vad hände? Ett lyckligt liv i två akter"
Babben Larsson
Rival
Publik: Fullsatt
Vem: Barbro Larsson, 55, växte upp på en svinfarm på Gotland, men har de senaste 25 åren fått svenska folket att skratta trynet av sig, och åt henne, i "Parlamentet", "REA" på Hamburger Börs och i egna pratshowen "Babben&co". Bland annat.
Vad: Föreställningen handlar om de senaste omtumlande fem åren i komikerns liv. En skilsmässa som satt hårt inne, en curlad tonårsdotter, sockerberoende, död, och kärlek på nytt.
Bäst: Snacket. Väldigt kul när hon talar om vilka tyska fraser hon skulle ha haft större nytta av än de hon fick lära sig i skolan.
Sämst: Låttexterna. Förstår ju att de ska vara "Babbianska", men blir väl slängigt i mellanåt.
Fråga: Vad hände? Det vet vi nu. Och nu vill vi se tandläkaren!
Kanske är det så att Barbro Karin Viola Larsson, eller "Babben" som vi har lärt känna henne genom tv:n och på ståupp-scenerna under åren, ser sitt BMI som ett slags varumärke.
Men vi har inte suttit där i fem minuter förrän hon berättar att hon har en personlig tränare, men att vi väl inte tror henne, med tanke på hur hon ser ut. Höhö.
Det är inte kul att höra skämt om Babbens kroppsform, från henne själv heller, och det är synd att hon lägger så stor vikt vid det i föreställningen om sitt liv.
Eller de senaste fem åren, det är dit vi har blivit inbjudna, och frågan Babben ställer sig: Vad var det som hände?
Den folkkära komikern har skilt sig efter 17 års äktenskap, hon har sett sin dotter bli vuxen, begravt båda sina föräldrar - och hon har blivit kär.
Föreställningen är statiskt uppbyggd, hon berättar en anekdot, stor igenkänning och träffsäkert, och fyller på med en sång som för storyn vidare.
Babben kan sjunga, absolut, och tremannabandet är tajt, men låttexterna är inte precis sylvassa.
"Walking in Memphis" blir "Går genom Solna" och "En Solnabo tuggar hellre på en dillkokt ko från Örebro", får man veta.
Jaså.
I andra akten lyfter det. Tempot trummas upp och Babben går alltmer in den roll där hon är som bäst.
Bitsk, bitter, och oanständig.
När hon berättar om sin pedantiska nye tandläkarman, som bor på Liiiidingö, har träblock i skorna och lyssnar på P1, och P1 är ju bra, konstaterar Babben:
- Men inte när man ska knulla!
Eller när hon pratar om dottern som fått jobb på försäkringsbolag trots att hon har sifferdyslexi, men hon "skulle ju bara jobba med pensioner".
Hon vet fortfarande inte vad som hände, men hon verkar lycklig.
Och är Babben glad är jag glad.
Man unnar henne att få sova omslingrad av smala tandläkararmar.
Sorgligt bara att hon måste påtala att hennes egna inte är som pinnar.
