Är Jocke Berg den viktigaste kuggen i Kent? Svaret är, eventuellt, ja. Han har skrivit 90 procent av bandets låtar, och han är den självklara frontfiguren i egenskap av sångare. Samtidigt, i ljuset av avhoppet från Harri Mänty, är det nog som Jocke Berg sa till Café i höstas:
– Slutar någon annan spricker det. Då lägger vi ner.
Jocke Berg är, hur  som helst, den stora profilen.
Hur har året varit?
– Hektiskt, omvälvande och väldigt roligt, säger Jocke Berg.
”Tillbaka till samtiden” fick fem getingar, hur känns skivan?
– Som det bästa vi gjort hittills.

”Jättenöjda”

– Vi är jättenöjda. Nu när vi är fyra personer i bandet igen så har det plötsligt blivit påtagligt vad vi har ihop. Kent är vårt livsverk, och det känns roligare än någonsin.
Blev albumet som ni tänkt?
– Det kom väldigt nära i alla fall. Det är klart att det händer saker på vägen, men mycket, som ”Ingenting”, låter som det lät redan på demostadiet.
Är det ovanligt?
– Ja... (skratt) Vi brukar kunna hålla på i en oändlighet innan vi blir klara. En låt kan byta tonart sju gånger för oss innan den är färdig eller kasserad. Det är nog en anledning till att Harri tröttnade. Medan vi andra alltid suttit och pillat med ackord så ville han mest ut och spela.
Trots att ni har en egen studio i Stockholm så åkte ni till Paris och New York för att spela in låtarna?
– Martin hade gjort mycket beats hemma och det var precis vad jag tänkt att vi skulle sikta in oss på, så vi åkte till Paris för att festa och testa. Det slutade med att vi satt och gjorde låtar hela tiden, och tvingade oss att gå ut sista kvällen.
– Sedan blev vi extremt laddade av att ha hittat en fin studio i en fin miljö utanför New York, i New Jersey.  Det pushade oss.
Hur var turnén?
– Ännu ett magiskt minne för livet.
Vad är roligast att få – applåder, priser, platinaskivor eller royalty-checkar?
– Riktiga, varma applåder...
Vad har du lyssnat på under 2007?
– Allt med ett fet bas och helst utan massa onödig sång.
Vad händer 2008?
– Mer turné, turné, turné 1vi väl om igen med att skriva ännu bättre låtar...