Floppen i Helsingfors kom The Ark över: ”Så fort vi kom hem”.
Sedan fortsatte succén, som om den tolfte maj 2007 aldrig existerat.
– Så här i efterhand var artondeplatsen ingen stor grej för oss. Det var schlager-SM som var målet.
Ångrade ni att ni ställde upp?
– Aldrig i livet!
Du var härligt uppriktig i ditt betyg på schlager-EM - ”Jävla dyngtävling” löd kommentaren efteråt.
– Haha, ja det är klart att vi var besvikna just då. Vi hade trots allt gjort vårt bästa, och det räckte inte alls så långt som många trott. Jag tyckte att vi gjorde ganska bra ifrån oss. Sen röstar folk som dom röstar.
Trots alla spekulationer blev många förvånade över att ni tackade ja till schlager-SM?
– Jo. Vi är ju det första riktiga rockbandet som vågat ta klivet in i tävlingen. Samtidigt kändes det som om vår image och vår musik skulle kunna passa. Man skulle kunna kalla det för den slutgiltiga utmaningen. Vi gjorde inte en enda kompromiss. Vi deltog utan att ändra vår självständiga och egensinniga stil.
Som de effektsökare ni är?
– För mig är The Arks seger en seger över nischtänkandet. Jag tror att vi inspirerat många andra med den inställningen. De täta skotten mellan underhållning och det alternativa luckrades upp i år. Se bara på Laaksos duett med Peter Jöback, det kan man se som en direkt fortsättning av The Ark i Melodifestivalen.
Har ni öppnat upp för en massa andra rockband i schlagern nu?
– Tvärtom, tror jag. I alla fall lär det komma en motreaktion nästa år. Då blir det nog mer klassisk schlager som dominerar. Men i ett längre perspektiv har vi sett till att det blivit en del sprickor i murarna.
Vilka vill du se i Melodifestivalen nästa år?
– The Tough Alliance vore jättekul. Men om man ska vara mer realistisk tror jag att Melody Club skulle passa perfekt. Jag kan inte rekommendera vem som helst att ställa upp. Det gäller att ha en känsla av omedelbarhet i sina låtar.
Att ha The Arks signum, med andra ord. Det är väl bara att göra comeback?
– (Skratt). Tack. Men vi tänker söka våra utmaningar på andra ställen.