Expressen träffade i går Per Holknekt, 52, som bestämt sig för att ge en intervju om den uppmärksammade separationen från artisten Lena Philipsson, 46. Han väljer att tala med Expressen för att ge sin öppenhjärtiga syn på det som hänt och hur han drabbats.

Separationen är mycket uppmärksammad. Dels för att Lena Philipsson är en folkkär artist, dels för att Per Holknekt själv är verksam i det kända klädföretaget Odd Molly. Nyligen har han dessutom lanserat tidningen Miss World, där han är chefredaktör.

De senaste veckorna har varit ett helvete för Per Holknekt.

Han berättar hur osanna rykten sprids till medier, hur han mottagit dödshot, hur människor passerar på båtar och skriker okvädningsord. Han känner sig hatad och förföljd. Av allmänheten och medier. För att få vara i fred har han sökt sin tillflykt till det hus i Stockholms skärgård han och Philipsson köpte för knappt två år sedan.

Tillvaron vändes upp och ner

Drygt två veckor har gått sedan separationen och hela hans tillvaro är upp och ner.

Vad var det som gick fel?

– Det är inte så krångligt egent ligen. Vi har levt i en relation vi behövt göra någonting åt. Det hade gått, det vet jag. Men jag valde att ta ett glas i situationer av kris. Det var det dummaste jag kunde göra. Och där begick jag det stora misstaget. Jag gjorde det, det började cirkulera och jag har berättat det för Lena. Hon vet om det. Hon är vansinnigt arg och jag förstår hennes ilska.

– När en relation hamnar i ett skört läge har man tre alternativ. Antingen löser man dem ihop eller så går man skilda vägar. Det är de två alternativ som är okej. Det är det tredje alternativet, som inte är okej, som tyvärr majoriteten av svenska folket väljer, att man finner det man saknat hos fel person.

Varför hade du inte kraft lösa det?

– Alkoholen tog över. Utan alkohol skulle vi inte ha suttit här i dag. Mina tio vita år är lika exemplariska som min krökartid dålig.

Var och när tog du det första glaset?

– För två och ett halvt år sedan. I Kalifornien. Jag var med Lena och drack två glas vin. Jag kände att jag hade det under kontroll.

"Kände mig odödlig"

Varför tog du beslutet att börja dricka ?

– Jag kände mig odödlig. Jag kände att det hade gått tio år sedan jag blev nykter, varför skulle jag inte kunna leva som alla andra? Jag hade glömt bort vad alkoholen vill med mig, att den vill förgöra mig samtidigt som den ler mot mig. Det jag borde ha gjort, innan jag tog mitt första glas, borde ha varit att gå till ett AA-möte och bli påmind om hur risigt till man ligger om man tar glaset. Nu ligger jag på dag 15 som vit. Det fungerar. Jag siktar på livet ut, det är mitt enda alternativ.

Du mindes inte hur alkoholen förstört ditt liv tidigare?

– Nej. Det har varit en långsam process. I början kände jag att jag kunde hantera att dricka. Rätt vad det är sitter en jävel och knackar mig på axeln och säger: "nu är det försent". Det var liksom försent veckan innan. Man får aldrig veta dagen innan att: "i morgon är det klippt". Nu går jag in i en period där jag rimligen borde ha lärt mig att den bäste Per är den som inte dricker. Då är jag en bra gubbe.

När du väl gjorde dina snedsteg och insåg att du beter dig illa när du dricker. Hur kommer det sig att du inte slutade ?

– Jag vet inte. Den stolthet jag bar på fram till det ögonblicket var borta. Stoltheten över att vara en rättrådig man försvann. Sen får man ångest, mår dåligt över det som hänt. Och hur bedövar man ångest om man är beroende? Med alkohol. Det blir en ond cirkel. Dessvärre har Lena tagit skada av det här. Det mår jag sämst över.

– Jag vet vad jag gjort fel. Jag mår väldigt, väldigt dåligt över det jag har ställt till med. Jag hoppas att fler än jag mår dåligt av sina egna otroheter. Det är inte okej. Jag har svurit Lena min hand.

Läs hela intervjun i dagens papperstidning!