För tio år sedan gav den amerikanska deckarförfattaren Patricia Cornwell ut en bok där hon försökte leda i bevis att det var den excentriske brittiske målaren Walter Sickert som var Jack the Ripper. Om jag minns saken rätt hävdade Cornwell att målarens deformerade penis skulle ha varit en avgörande orsak till hans mordiska kvinnohat. I övrigt byggde indiciekedjan mest på att Sickert varit överdrivet intresserad av de där fem morden på prostituerade kvinnor i Londons East End hösten 1888.

Som om han skulle ha varit ensam om det intresset! Leif GW Persson hävdar i inledningsavsnittet till sin nya programserie "Engelska mord" i SVT, att Jack the Ripper är den mest omskrivne mördaren i kriminalhistorien. Till skillnad från Cornwell har han ingen egen teori om vem gärningsmannen kan tänkas vara, bara att denne av brottsplatserna att döma bör ha varit bosatt i samma område. Den gode GW haltar omkring med sin käpp mellan mordadresserna, går in på en pub, skjuter upp glasögonen i pannan och levererar sina släpiga slutsatser. Det går egentligen inte att begripa varför, men det är mycket underhållande.

Det kan man inte säga om "Debatt", som den här veckan sänds från Almedalen. Det sista tjugo minuterna handlade om huruvida det talas för lite om gud i politiken, och debattörerna käftade loss så att saliven sprutade och ingenting blev sagt. Jag väntar nu på att Debattredaktionen ska kasta in det optimala stridsäpplet i manegen – meningen med livet. Efter att först ha ventilerat tandvården och rennäringen.

Bäst...

Leif GW Persson.

Sämst...

Göran Lambertz i "Debatt".

PÅ WEBB-TV …

… ser jag novellfilmen "Dublin".

WWW.SVTPLAY.SE