Jag har någon gång passerat de där montrarna där unga och påflugna försäljare från The Phone House försökt intressera mig för ett nytt mobilabonnemang. Eftersom det inte skulle falla mig in att köpa någonting under sådana villkor, så har jag irriterat viftat undan dem.
Men efter att ha sett SVT:s söndagsdokumentär "Säljsekten" ångrar jag att jag inte avböjt deras propåer på ett vänligare sätt. De har det uppenbart inte lätt de här ungdomarna. De kanske har stått där tolv timmar den dagen och försökt kränga abonnemang. Emellanåt skickar deras chefer illa stavade och svordomsspäckade sms och skäller ut dem.
Om de anställda ställer krav på rimliga arbetstider får de sparken. De har lurats att tro att de kan tjäna ihop rena fantasisummor i månadslön om de jobbar från morgon till kväll. Men inte ens den utbrända före detta stjärnsäljare som intervjuades i programmet tjänade i realiteten mer än 50 kronor i timmen. Det här är den framtid som väntar många ungdomar, när arbetsgivare kringgår lagar och avtal och facket görs maktlöst.

Redaktionen hade skickat in en ung man med dold kamera att arbeta i The Phone House för att avslöja det cyniska utnyttjandet. Metoden kan diskuteras, men jag har inga invändningar mot wallraffande om det är enda vägen att avslöja missförhållanden, när de ansvariga tiger som musslor.
Vad jag däremot har invändningar mot är oskicket att lägga ett slags syntetisk bakgrundsmusik som ljudtapet under hela reportaget.