Borde ha stannat hemma och diskat. Den stora behållningen var att vi slapp två låtar (”Gloria” och ”Brown eyed girl”).
Visst, där fanns ett slut på ”I can’t stop lovin’ you” som plötsligt svepte ut oss i havet. Och Sonny Boy Williamsons ”Help me” tuggade sig fint ner i en rännsten på Chicagos sydsida.
Men det var mycket måndag i herr Morrisons liv. Jag vet, för jag har sett så många Van-konserter att ni inte skulle tro mig om jag berättade. Det kan vara bättre. Så in åt helvete mycket bättre.
Problemet är att han spelar i princip hela nya plattan, som inte är så fin som jag först föreställde mig. Och så fyller han på med sina mest sönderspelade låtar som ”Moondance” och ”Precious time”. Den enda riktigt bra saken på ”Keep it simple” är ”Behind the ritual”, som inte bara får Van att spela George Formby-gitarr utan också får gubben att tala:
– Bara så att nu ingen får för sig nåt annat så handlar den här låten om när jag var ung på 60-talet och Johnny Ray var kung.
Sången handlar om utomhussporten att dricka vin i en gränd, och Van har spolat kröken. Synd att inspirationen följde med ut i vasken.