Det började i liten skala.
Lars Winnerbäck gjorde sig ett namn i hemstaden Linköping - först som medlem i punkbandet Snoddas och sedan på egen hand, som rocktrubadur.
- Han satsade stenhårt på musiken. Det var aldrig någon diskussion om att han skulle göra något annat, säger nära vännen Mathias Gurestam.
När Mathias Gurestam flyttade till Stockholm 1996 kom Lars Winnerbäck på inflyttningsfesten med en diskborste och toapapper som present.
Samma natt skrev han under sitt första skivkontrakt - på en gammal pizzakartong där i lägenheten på Götgatan.
- Lars gjorde jäkligt bra grejer och det var konstigt att inget skivbolag hade varit på honom. Så jag föreslog för två andra kompisar att vi skulle starta ett bolag, bara för att ge ut Lasse, berättar Mathias Gurestam.
Winerbäck i gamla replokalen hemma i Linköping, 1999. Foto: Magnus Laupa
Sålde så där
Skivbolaget Elvira var fött och tillsammans med kompisarna Filip Adamo och Johan Hägg gav Mathias Gurestam i snabb takt ut Lars Winnerbäcks två första album.
Skivorna sålde så där - men alla kände att något var på gång.
- Vi trodde ju på honom på ett sätt. Men att det skulle gå så här, att Lasse skulle bli en av de största i Sverige, hade vi aldrig kunnat föreställa oss, säger Mathias Gurestam.
Men 14 år senare är det ett faktum - Lars Winnerbäck är en av våra absolut största och mest folkkära artister.
Och han har nått dit genom att gå sin egen väg, utan att någonsin kompromissa - han tackar till exempel sedan länge nej till i princip alla intervjuförfrågningar.
När man pratar med människor i Lars Winnerbäcks närhet förklarar de att hans karriär har byggts upp på tre starka grunder.
"Sakta men säkert"
Den första är sättet som han har blivit stor på - att det har fått ta tid.
- Det går inte att peka på något särskilt tillfälle som har gjort hans karriär. Min klara uppfattning är att den har byggts upp den långa, traditionella vägen. Sakta men säkert. Han har verkligen spelat sig till en publik, säger Anders Larsson, Lars Winnerbäcks manager sedan 1999 och dessutom vd på bokningsbolaget United stage.
Det här är en typ av karriärsbyggande som i dagens "Idol"- och hitlåtsorienterade musikklimat framstår som uråldrigt.
- Men det är ett mycket säkrare sätt. Det kan vara en fara att nå framgång snabbt, säger Anders Larsson.
När journalisen Jan Gradvall 2008, i musiktidningen Sonic, gjorde en av de sällsynta intervjuerna med Lars Winnerbäck pratade rockpoeten själv om sitt karriärsbygge.
- Jo, i den här branschen, musikbranschen, har jag kanske haft en ovanligt långsam karriär. Men i jämförelse med vilket annat yrke som helst har den varit högst normal, eller rent av snabb, sa Lars Winnerbäck.
- Jag började med att ge ut ganska dåliga skivor. Nu är jag rätt tacksam för det. Jag hade inte fixat en karriär som Håkans (Hellström).
"Superduktig musikalist"
Den andra grunden är förstås låtarna - och framför allt texterna.
- Det är texter som går in, många berörs. Det märks ju när vi spelar, att alla i publiken kan de här långa texterna och sjunger med, säger artisten Anna Stadling, som har spelat i Lars Winnerbäcks band sedan 2001.
Hans lyrik har ända sedan starten lyckats beröra människor i olika åldrar och samhällsgrupper.
- Folk känner sig sedda genom hans texter. Han kan belysa människors känslor, säger Anna Stadling.
Men man ska inte heller underskatta Lars Winnerbäcks förmåga att snickra melodier.
- Just texterna brukar, med all rätt, nämnas när man pratar om Lasses popularitet men man ska inte glömma att låtarna dessutom i många fall har blivit hits. Inte enkom för textens skull, säger Peter Hart, A&R manager på Lars Winnerbäcks nuvarande skivbolag Universal.
Barndomsvännen Mathias Gurestam håller med:
- Lasse är superduktig musikaliskt, men han har fått mindre kredd för det än för texterna.
Publiken bara växer
Den tredje, och viktigaste, grunden är de trogna fansen.
När Lars Winnerbäck har gått från smal svensk sångare till stor arenaartist har han lyckats med konststycket att inte byta ut sin publik - i stället har den bara vuxit.
- Det kommer ny publik varje år, längst fram står alltid de mellan 15 och 18 år. Men den gamla publiken försvinner inte för det. Det är unikt, säger Anders Larsson.
"Lassefansen", som de kallas, har en speciell relation till sin idol. I och med att Lars Winnerbäck aldrig fläker ut sig i tidningar eller lekprogram på tv känner de att han är deras egen.
Miss Li. Foto: Olle Sporrong
Och Lars Winnerbäck gör allt för att besvara kärleken.
- Han har hela tiden haft en dialog med fansen, kommunicerar med dem direkt via sin hemsida. Lasse vill att de ska känna sig inkluderade, säger Mathias Gurestam.
Gigen liknar små minifestivaler
Ett exempel på det är den speciella turnébiljett som säljs i sommar - fansen, som ofta följer med på alla spelningar, får ett rabatterat pris så att de slipper betala in sig på varje enskild konsert.
- Han skapar en värme och en närhet. Och han är generös, fansen känner att de får någonting av honom, något mer exklusivt, säger Anna Stadling.
Ett annat exempel är upplägget på den sommarturné som har premiär hemma i Linköping i kväll - varje gig liknar mer en minifestival än en konsert.
Förutom att Lars Winnerbäck spelar med sitt band har han också valt ut ett antal artister som följer med och värmer upp publiken på två scener - det handlar om Melissa Horn, Ane Brun, Sophie Zelmani, Love Antell, Dundertåget och Laleh.
Dessutom följer en fullt utrustad skivbutik med på hela turnén.
- Allt det är egentligen bara ett exempel på det här, att bjuda sina fans på något extra, säger Anders Larsson.
