Innan Magnus Uggla går på scen skakar han. På twitter skriver den krulliga artisten skämtsamt att han antingen är nervös, bakis eller fått Parkinssons. Det är gulligt att en artist som stökat runt i svenska hjärtan sedan 1977 fortfarande har premiär- nerver.

Det kanske inte hör till vanligheterna att Uggla spelar för ett massivt folkhav heller.

Men varenda en tycks kunna hela Ugglas låtkatalog utantill.

Det spelar ingen roll om det är gamla "Varning på stan" eller "Jag vill ha dig baby" från hans nya LP (som Uggla själv uttrycker det). Borlänge dansar och ler.

Lite väl mycket kanske.

Uggla är visserligen uppbackad av ett ambitiöst band, som gör vad de kan för att skapa dynamik.

Men i mina oförstående öron är Ugglas satiriska pop som en terrier som bestämt sig för att äta upp mina öron i marschtakt.