Lundell har sagt att turnerandet är över snart. Han gjorde det redan i höstas, på den akustiska turné som han sa var "starten på ett långt avsked".
I vintras fortsatte han att vinka bye bye med konserter i landets största hockeyhallar. Den sommarturné som han kickade igång på Peace & love-festivalen i går är steg 3.
Det var dessvärre länge sedan Lundell kändes så förutsägbar som under gårdagens premiär.

Den show Uffe satt ihop för sin sista sommar på vägarna påminner i långa stycken, för att inte säga sjok, om dem han turnerat med tidigare under 2000-talet.
Visserligen har en del låtar fått sparken medan andra är nytillkomna, förvisso är Janne Bark tillbaka i bandet. Och visst är det ovanligt hög blueshalt på låtlistan. Men igenkänningsfaktorn är ändå skyhög.
Inledningen är dessutom rent bedrövligt tråkig.
Med uppkavlade skjortärmar och benen brett isär ställer sig Ulf Lundell på scenen mal på med okänslig bluesrock utan sväng eller tyngd. Det är så urbota träigt att man vill fly ut i skogen. Där finns det i alla fall levande träd.

Men det tar sig.
"Folket bygger landet" är övertygande publikfriande och kvällens special "Hav utan hamnar", med Lundell på akustisk gitarr, är fin.
Och när konserten börjar bli en timme lång börjar lågan brinna uppe på scenen. "Om sommaren", "Förlorad värld", "Hon gör mig galen" samt "Kär och galen" är classic folkparks-Uffe.
Den känslan tar han med sig in i extranumren.
Medleyt kan bli vassare, och låtvalen som han kastar in i det partiet kan absolut bli roligare, men avslutningen som helhet - med en lycklig "Gå ut och var glad" allra sist - ger hopp om att showen verkligen har potential att lyfta senare i sommar. Bara Ulf Lundell får bättre fart på den lite tidigare.