För show är just var det är. Show är framförallt var det är. Det är nästan mer show än musik. Det blinkar och lyser som ett rymdskepp, och i bakgrunden snurrar texter och videoprojektioner på en gigantisk skärm i exakt takt till musiken.
Teddybjörnarna får hjälp av gästsångare med Swingfly i spetsen. Annars är grunden två trummisar och de tre huvudpersonerna Patrik Arve, Joakim Åhlund och Klas Åhlund - alla iklädda gigantiska björnhuvuden.

De ser rätt komiska ut i sina masker, men i sammanhanget passar de trots allt in. Det är gitarrsolon, radiohits och "tack Göteborg"-rop med förställda röster. Det är utan tvekan underhållning på hög nivå.

Trots det saknar jag den där direkta kontakten med publiken. Bandet är liksom inlåsta i sina björnmasker och det är kul ett tag, men sen vill man ha en personlighet. Jag saknar rentav själ i Teddybears enorma liveshow.
Men bandet har hur som helst oerhört många hits som funkar för nästan alla. Går inte låtarna på radio så är de med i någon reklamfilm. Alla känner igen hits som "Punkrocker", "Automatic lover", "Hey boy" och "Get mama a house".
Förmodligen är det just dessa hits tillsammans med showen som gör att Teddybears ändå lyckas med att få folk att dansa trots det vidriga vädret.