GÖTEBORG. "Iggy Pop hade inte brytt sig om han tappat rösten, eller hur?"
Lykke Li skakar på huvudet och börjar dansa igen. Första spelningen på hemmaplan på en evighet och så lägger rösten av. Extra surt då Lykke Li hade något riktigt stort på gång.
Enorma svarta fanor hänger ner över scen, motljus och en massa rök sätter stämningen.
Det känns som om parken förvandlats till Arvikafestivalen - när den fortfarande var en festival och bokade synthgiganter.

Det blixtrar och dundrar, mörka gestalter däruppe skapar något lika hotfullt som dansant. Det förvånar alltså inte alls när The Knifes "Silent shout" pumpar i gång. Inte heller när hon gör en kort variant av Fugees gamla "Ready or not". Lykke Li handlar mer om känslor än musikgenrer. 24-åringen gräver i djupa vrår och gör pulserande dans av mörker. Hon presenterar en ny låt som handlar om kärlek och sex och som låter lysande. Men i "Hanging high" hörs det att hon har problem med rösten. Resten av konserten blir som en utdrivning av festivaldjävulen. Hesheten sätter stopp i slutet, publiken önskar "Possibilities".
Den sätter punkt på en cool konsert som nog kunde blivit så mycket mer.