BORLÄNGE. Efterlängtad? Jotack.
Hela Peace & Love verkar ha mobiliserats till torsdagens kanske hetaste konsert.
Första Sverigespelningen för Robyn på länge, och första med låtarna från nya "Body talk part 1". Förväntningarna är alltså skyhöga när hon kommer ut i svart och drar igång "Fembot". Det låter bra, men det händer grejer först när hon börjar dansa ryckigt och "Cobrastyle" exploderar.
Plötsligt har jag hamnat mitt i Sveriges största dansparty. Folk hoppar och flyger, det är bara att åka med. Resten blir dans, dans, dans, en lång defilering med många höjdpunkter. Cure-flirten i "Konichiwa Bitches", den snygga övergången till "The girl and the robot", stretchingen (!) till "Don't fucking tell me what to do", en "Be mine" med hårda kanter.
Bäst blir det ändå i "Dancing on my own". Först sjunger tjejgänget bredvid mig allsång så rösterna spricker, sedan börjar Robyn dansa i det vita strob-ljuset så vackert och dramatiskt att jag inte längre ser två killar på synthar och två på trummor däruppe.
Bara en världsstjärna som har oss fullkomligt i sin hand.